Igår var vi på bio och såg "En sorts kärlek". Kanske inte det smartaste valet för mig just nu men jag har ju läst boken och aldrig gråtit så mkt för en bok eller blivit så rasande heller för den delen. Filmen var, som det alltid blir när en bok görs till film, väldigt tam och saknade den rätta känslan. För den som inte läst boken är filmen riktigt bra.

Jag grät en hel del men var långt ifrån ensam för i salongen satt det 99% kvinnor 1% man. Han satt ensam och kollade. Why liksom....

Filmen var på hollänska iom att boken är en biografi skriven av en holländare. Jag föll för språket och skulle vilja lära mig det.

Ik wil nederlands leren.