Min lilla RC har lämnat oss. För ett tag. Saknaden är enorm men samtidigt känner jag är mig lättad för att hennes lidande är över och hon får vara fri igen.

Önskar det fanns något jag kunde ha gjort för att detta inte skulle hända, att det fanns något jag kunde ha gjort för att göra hennes tid här lättare. Önskar jag kunde vrida tillbaka tiden eller vakna upp ur en månader lång mardröm. Få ta bort allt eller åtminstone ändra på utgången av hennes väg. Att ge henne allt hon ville i livet. Men det går emot min tro… och vår verklighet. Hon är borta. Nej, hon är kvar men vi kan inte se henne utan hon lever vidare i en annan dimention som vi inte kan se men känner vi efter lite kan vi känna henne. Känna hennes närvaro, hennes värme, hennes glädje, hennes humor och hennes känsla av fullkomlig frihet. Ingen smärta, ingen ångest. Bara en massa glädje. Hon finns här jag lovar, jag tror, jag vet. Vi kommer snart ses igen och vi kommer alla känna som hon gör nu.

Till dess att vi ses igen måste vi hålla oss lugna, ha tålamod, vara lika starka som hon var. Lika självsäkra, skratta och ha samma starka drömmar och mål att sträva mot. För henne och för oss själva.

Saknaden svider och gör ont men vetskapen att hon fortfarande finns gör det lättare. Vi ses ju igen. Sen. Vi ses snart igen. Jag lovar.

Vi hade en deal. Håll fast vid den, RC!

Tills vi ses igen!!!