När jag inte mår så bra och har mkt att tänka på rensar jag saker. Det är oftast lådorna i köket och garderoberna som blir hårdast drabbade....på gott och ont. Gott för att jag kan fylla på med flera snygga plagg, ont för att jag nu står "utan kläder". Hämtade upp sommarkartongerna som jag lika snabbt slängde ner i påsar. Vinterkläderna fick ta plats i kartongen men känner jag mig rätt kommer även de att slängas till hösten, när jag köper nytt igen....min tröst är att jag inte handlar så dyra plagg......

Nu sitter Lilla söta och tjatar om att jag inte får slänga kläderna utan skänka de till fattiga, själv vågar jag inte slänga de för förra gången sattes en arg lapp upp av hyresvärdinnan som sa att sopgubbarna inte hade fått upp luckan till soprummet för det hade varit så mkt påsar med kläder och skor. Oupsss....

Jag vet att jag borde skänka bort kläderna men nu kommer de bli liggande i en hög tills jag får nog och slänger skiten iaf.

Veckan som gått känns som en dimma, dagarna har känts tomma, tiden står liksom still samtidigt som den går väldigt fort. Jag har mkt att skriva om men känner mig låst, jag har mkt känslor men kan inte uttrycka de.

I fredags överraskade jag min familj med att dyka upp oanmäld i Örebro. Hann träffa många men lika många får vänta tills jag kommer nästa gång. Det är mkt som händer där, mkt håller på att redas upp medan andra saker inte går riktigt som jag vill. Frustrationen är så utmattande så jag vill helst bara slå sönder saker och skrika rakt ut. Det kommer inte hjälpa men kanske kännas bättre för stunden, bättre än att bara vara tyst, vänta och bära på känslan av att inget kunna göra för att hjälpa. Jag är ju en sån där som vill lösa problem och göra det lättare för andra. Denna gång är jag totalt värdelös......och kan bara vänta....och vänta.....hoppas, hoppas, hoppas och TRO!