Igår fick jag hem ett nytt gäng färger, testade alla tills jag kände huvudvärken av ångorna. Varje order jag lägger in tänker jag att det är det sista på länge men så hittar jag en till, tre till, 14 till.....trösten är att det är så sjukt billigt att beställa ifrån USA.

Har haft en skön ledig dag hemma. Solat/bränt mig medan jag suttit på balkongen och läst hela dagen. Mellan varven har jag gått in för att plocka och städa lite. Och så har jag gjort en gryta oxå! Det tog "bara" 1,5tim att tillaga "turlu" men det blev bra för att vara första gången. Imorgon bitti bär det av till Örebro för att fortsätta min långhelg där. Synd bara att det ska regna hela helgen där medan det ska vara fint här...men men det finns en massa roliga människor att träffa där istället!

NUTELLA

Det låter som en dröm, men Nutella på mackan är faktiskt inte så tokigt för hälsan ändå. Den ljuvliga chokladkrämen innehåller lecitin, ett sojaextrakt som höjer energin och hjälper dig att känna dig mätt längre.

– Det är också färre kalorier jämfört med många sylter, har lägre GI och innehåller kalcium från skummat mjölk vilket är bra för frisk benstomme, säger dietisten och läkaren Sonia Kakar vid St George's hospital.

Antioxidanterna i kakaon hjälper till att balansera blodtrycket och minskar risken för blodproppar. Hasselnötterna i Nutellan är utmärkt källa för de hjärt-vänliga fleromättade och enkelomättade fettsyrorna. Vitamin E höjer immunförsvaret och vitamin B höjer energinivån och förbättrar humöret- Det är också rikt på kalium, kalcium och magnesium vilket är bra för blodtrycket.

Men eftersom Nutella också innehåller massor med socker så bör man kanske inte äta hur mycket som helst varje dag.

Källa: Aftonbladet(då måste det vara sant)

....man försöker hjälpa de små liven!!Har hängt upp små mat bollar åt små fåglarna, vilket är väldigt poppis hos talgoxar och hackspättar, men nu ÅNGRAR jag mig! Men så här är det att vara snäll, man får fan bara skit tillbax!!!!

Hur jobbigt kan det vara att gå runt på shoppingrunda? J-kligt jobbigt om man har fel skor! Ligger i soffan efter många timmar på stan, mina fötter värker, ögonen grusiga men ett lyckligt leende på läpparna. För idag förstår ni, idag lyckades jag stå emot att köpa ett nagellack! Av tre fulla köer valde jag mitten kön, när jag kommer fram med mina varor, som var en hög med kläder, ser jag att det står en skål med nagellack vid kassan. Jag börjar instinktvis att rota runt i jakt efter en snygg färg när tjejen i kassa smart nog frågar om jag letar efter nån speciell färg för hon har flera på ett annat ställe. Nä inget speciellt svarar jag och väcks tack vare det ur min trans och säger att jag avstår helt! Efteråt sneglade jag snabbt på den andra kassorna för att kolla om det var lack vid alla men det vara bara min kassa som hade det. Det innebär att nån testade mig och jag klarade att motstå! (antagligen för att jag beställt hem 17 nya lack denna vecka redan....)

Jag kan inte, det går bara inte, hur mkt jag än tänker att jag redan har alla färger som går att ha så kommer det nya fina nyanser hela tiden. Min tröst är att det inte är skadligt för varken mig eller nån annan...eller...?

Dagen har varit jättetrevlig och vi har varit precis överallt, känns det som på mina fötter iaf. På väg hem med tunnelbanan insåg jag återigen hur mkt jag hatar att åka kommunalt! Perrongen var knökfull så jag ställer mig där jag inte står så nära kanten. Bredvid mig står en ung ljus kille med en pappersmapp, bedömer genast att han säkert varit på anställningsintervju. Någon minut senare kommer det två lite yngre killar och ställer sig precis framför oss. Detta triggar kille nr ett på ett sjukt sätt så han går på de och frågar om de har några problem och varför de ställer sig precis framför honom!!!!

Jag blev lika paff som killarna som chockat svarade att det finns inte speciellt mkt andra platser kvar att stå på med tanke på hur mkt folk det var. Killen gav sig inte utan fortsätter bråka om att de ska ställa sig på en annan plats. Jag väljer här att maka på mig för jag orkar inte gå emellan och riskera att få smällen som hängde i luften. Killen verkade ju inte helt frisk så min bedömning om anställningsintervjun byttes genast ut mot att han varit på psyket, fått sin diagnos och var nu på väg att hämta ut sin medicin. Det hela slutar med att killen backar undan men alla tre går på samma vagn medan jag snyggt väljer en annan vagn. Vid nästa hållplats ser jag att de två killarna hoppat av och ser helt uppjagade ut så de måste ha bråkat inne i vagnen med.....my good säger jag då bara, folk är verkligen tickande bomber!

Men det finns även snälla tickande bomber. På väg in till stan går

 det två latinokvinnor med två barn framför mig. Emot oss kommer en större äldre man som stannar till framför kvinnorna och skriker något upprepade gånger. Jag ställer mig i försvar direkt(i tron om att han skriker nåt invandrarfientligt) medan kvinnorna och barnen hoppar till för de blev ju livrädda. Mannen skrek på svenska med finsk brytning "trevlig helg, trevlig helg"!!!! Tog ett tag att förstå vad han skrek sen började vi alla att skratta! Stackars gamle alkis mannen, han ville ju bara va trevlig men man är ju inte direkt van vid sånt så man blir ju rädd. Mer av sånt vill mänskligheten ha!!!!

Idag blir det en Yazz och Lilla söta dag, vi slutar kl 1300 och ska ut på lunch/shoppingrunda. Hon säger att hon inte ska shoppa nåt och jag säger att jag MÅSTE shoppa iom att jag har slängt så mkt kläder senaste tiden. Kommer troligen sluta med att jag kommer hem med ett nagellack och hon med halva Stockholm i påsar, det brukar sluta så. Men vi har trevligt under tiden tack och lov!

Slet fram alla mina skor igår för att kolla om jag hade några som jag kan ha nu och va tror ni jag hittade? Jo, INGA! Jag har liksom inga skor trots att jag handlar skor hela tiden, var försvinner de egentligen??(sopnedkastet kanske...)

Måste hinna måla naglarna nu!

Va har man vänner till om de inte fixar till så man kommer i bana när man tappat fotfästet? Sen en längre tid har jag frågesatt livets mening och min tro. Vem, varför, sen då? Min tro är i normala fall ganska stabil och jag vet vad jag känner för den men den är inte spikad i sten utan utvecklas hela tiden med åren och erfarenheterna, mina och andras.

Senare tid  har jag kommit fram till att jag kanske inte tror på min teori utan borde tro som alla andra för de verkar ju må bättre. Men jag har inte alls mått bra utan snarare har mitt inre mörkats ner, blivit livlös och apatisk...näst intill vilsen.

Idag hade jag diskutionen med en nära vän, det började med allvar och slutade på ett väldigt oreligöst sätt som fick mig att skratta och känna mig lättad att andra tror som jag men sätter andra ord på livets mening.

Min teori: Vi föds till jorden för att gå en andlig/känslomässig skola och utvecklas. Alla liv är anpassade efter hur själen är utvecklad sen tidigare, vi lever, vi lär och går vidare när vi är klara. I himlen är allt fulländat och balanserat, där kan inget kännas fel eller vara fel, allt är bara rätt och harmoniskt.

Hennes teori: Vi straffas för nåt vi gjort i himlen, får domen "500år på jorden i 16 olika liv", vi föds i en köttkropp(med avloppsliknande funktion) för att straffas av begränsningarna i att inte kunna göra vad man vill, när man vill. Till råga på det luras vi till att tycka om andras köttkroppar genom en massa hormoner så vi kan skapa nya köttkroppar som fler strafffångar kan placeras i........

Ni kan nog förstå hur mkt jag har skrattat, speciellt när en kollega var inne med sin jättesöta lilla son på 4månader, det enda jag såg var en straffånge i en köttkropp!!!  

Teorierna kanske låter enkla men livets mening och uppbyggnad är långt ifrån enkel, ibland är ett skratt det enda sättet att förstå varför vi inte ska knäcka koden, varför vi föds utan att kunna prata de första 2åren, då vi har en massa minnen och kunskap ifrån himlen, varför vi väljer att leva dessa liv i blindo och en massa motgångar. Varför? Jo för att få uppleva de ljusa stunderna och tvinga oss själva att skapa fler ljusa stunder. För att sen ta med sig de erfarenheterna till slutprovet däruppe. "Den som lever ett liv i rädsla har förlorat kontakten med kärleken". Hitta den!

När jag inte mår så bra och har mkt att tänka på rensar jag saker. Det är oftast lådorna i köket och garderoberna som blir hårdast drabbade....på gott och ont. Gott för att jag kan fylla på med flera snygga plagg, ont för att jag nu står "utan kläder". Hämtade upp sommarkartongerna som jag lika snabbt slängde ner i påsar. Vinterkläderna fick ta plats i kartongen men känner jag mig rätt kommer även de att slängas till hösten, när jag köper nytt igen....min tröst är att jag inte handlar så dyra plagg......

Nu sitter Lilla söta och tjatar om att jag inte får slänga kläderna utan skänka de till fattiga, själv vågar jag inte slänga de för förra gången sattes en arg lapp upp av hyresvärdinnan som sa att sopgubbarna inte hade fått upp luckan till soprummet för det hade varit så mkt påsar med kläder och skor. Oupsss....

Jag vet att jag borde skänka bort kläderna men nu kommer de bli liggande i en hög tills jag får nog och slänger skiten iaf.

Veckan som gått känns som en dimma, dagarna har känts tomma, tiden står liksom still samtidigt som den går väldigt fort. Jag har mkt att skriva om men känner mig låst, jag har mkt känslor men kan inte uttrycka de.

I fredags överraskade jag min familj med att dyka upp oanmäld i Örebro. Hann träffa många men lika många får vänta tills jag kommer nästa gång. Det är mkt som händer där, mkt håller på att redas upp medan andra saker inte går riktigt som jag vill. Frustrationen är så utmattande så jag vill helst bara slå sönder saker och skrika rakt ut. Det kommer inte hjälpa men kanske kännas bättre för stunden, bättre än att bara vara tyst, vänta och bära på känslan av att inget kunna göra för att hjälpa. Jag är ju en sån där som vill lösa problem och göra det lättare för andra. Denna gång är jag totalt värdelös......och kan bara vänta....och vänta.....hoppas, hoppas, hoppas och TRO!