En fridfull dag som fick en dramatisk vändning på lunchen nu.

Jag och Eve gick ut en sväng för att shoppa, jag köpte en svart vardagsklänning, en snygg sjal och en Madonna t-shirt. Hur nöjd som helst skyndar vi tillbax i dugg regnet. Mitt på Medis missar jag ett trappsteg och bokstavligen FLYGER fram och ramlar raklång, i lera o vatten! I fallat hinner jag se ur ögonvrån att det kommer en man springade för att hjälpa mig men när jag ändå ligger med ansiktet ner tänkte jag bara "snälla gååååå". Eve hjälpte mig upp och sen skrattade vi ihjäl oss, hon åt synen av mitt fall och jag åt att jag är 33år och inte får gråta pga lite skrapade, värkande knän och handflator.....

Vi ska liksom på julbord och standup show ikväll och jag är lerig över hela mig!!!! Mitt hår var rakt när jag gick ut på lunch och nu är det mest risigt och vågit. Men jag skrattar, jag skrattar så jag dör. Och mina knän värker så jag vill gråta.

Mina kollegor som har flockas runt mig och önskade att de hade varit med och sett allt live(spanx a lot girls).....skadegläjde är den enda sanna gläjden.    

Men nu är ångesten över dagens shopping helt borta för det är det som räddar min dag och kväll idag! Nu ska jag gå byta om och försöka sluta skratta åt mitt elände.