Efter en snabbträff med Lizz stressade jag hem till min älskade serie men stressen hjälpte inte för jag fastnade i tel 2 ggr och kunde inte sluta prata. Som vanligt....jag känner nog ingen som kan prata lika mkt i tel som jag. Mina telefon räkningar är inget problem för jag gör inget problem av den utgiften, det är ju ett måste iom att jag inte har planer på att sluta prata i telefon.

Det finns inget jag inte kan prata om,ämnena blir bara grövre och djupare m åren, jag har tom pratat omkull en psykolog på 2 besök sen tyckte hon inte att jag skulle slösa mina pengar med att komma dit mer, jag hade ju stenkoll på mina känslor och var vän med mitt förflutna, jag visste om mina brister, så hon tackade för sig. Nu kan man undra varför jag ens gick dit...nyfiken i en strut, måste man ju testa allt här i livet, jag ville se om jag kanske förträngde otäcka saker, svaret visste jag ju redan men tänkte att hon skulle gå in bakom nånstans och hitta nåt kul. Icke sa Nicke.

Men helt ärligt gav det mig mer att gå på en regresstions session än ett psykologbesök, jag lärde mig mer om mig själv under en tripp till ett tidigare liv än att prata grundligt om det livet jag lever idag. Vi lever i mönster och lär av allt som händer men mönstrena gör att vi upprepar våra misstag i flera liv tyvärr, tills vi kan bryta det genom att bli medvetna om beteendet. Get it?

Mina andra liv får ni veta mer om senare, om ni vill det vill säga?

En måndag till har redan passerat...veckan är kort och kommer avslutas riktigt bra med underbara vänner, ser fram emot långhelgen så tiden kommer gå fort!