Tror att ni vid det här laget har förstått att jag älskar vintern så som den är nu. Snön dalar ner och ligger som ett vitt bomullstäcke över hela landet(utom i Malmö tydligen).

Igår kväll när jag var på väg hem genom den läskiga vägen stannade jag till och kolla mig omkring, det var kritvitt av glittrande snö, det enda ljuset var ifrån några gatlyktor, snön bara öste ner. Men det var nollgradigt och vindstilla så jag stanna och kollade upp mot den svarta hilmen och lät snön dala ner över ansiktet. Just då va allt så stillsamt och tryggt, på den lilla stigen hem som jag i vanliga fall brukar halvspringa igenom, helst med någon i örat som vet var jag befinner mig. Det har hänt lite otrygga saker på den lilla stigen, så som tjej är man inte så säker. Skulle någon anfalla skulle ingen höra för det är bara berg och träd runt om, en sträcka som tar max 4min att gå, 2 min att springa. Det stör att jag inte kan stanna till där oftare och bara känna lugnet. Men jag utmanar inte ödet...

Ikväll ska jag träffa Nita och äta på vårt favoritställe Primo Ciao Ciao. Har inte träffat henne på ett ganska bra tag så vi har en del att ta igen. Har hänt väldigt mkt sen sist.