Läser i tidningarna idag om en tjej som varit kidnappad sen 18år tillbax, hållits fången i en ljudisolerad lada där hon tom fött två barn med mannen som tagit henne. Va är det för fel på honom???Och va är det för fel på hans fru som varit med på det hela???? Ok att han är sjuk och pedofil, men hur kan hon ha levt med vetskapen om det som händer i ladan??

Om jag nu hade vart hotad av min man till tystnad hade jag inte klarat av att leva utan hade tagit mitt eget liv.

Verkar som att detta händer lite för ofta nuförtiden med tanke på fallen i Österrike, Tyskland, Polen, Italien och nu Usa. Ska vi kanske inrätta en insatsstyrka som knackar dörr i varenda lilla stuga och lägenhet hela världen över för att kolla om det hålls barn fångna på detta sätt?? Eller kanske man ska hålla sina barn i koppel för att förhindra kidnappningar? Eller operera in ett chip i alla nyfödda barn så man kan spåra de om de skulle försvinna.

Sånt här upprör mig sååååååå fruktansvärt att jag inte kan läsa om det längre. Jag blir verkligen galen när barn far illa. Speciellt i händerna på idioter. Föräldrarnas oro och sorg....mardröm!

Jag lyckades somna i soffan ikväll. Drömde om Anna Skippers jobbiga stämma, om Simon and Tomas som hade problem med sin bil och en massa händelser om verkliga personer i mitt liv. Vaknade vimmelkantig och visste inte vad som verklighet. Tv-tablån visade på att det har vart både Anna Skipper och Simon and Tomas på tv, tack och lov för vem orkar slösa sina drömmar på Skipper liksom. Inte för att jag frivilligt vill drömma om de andra två evigt tjafsande männen.

Men jag var trött, jättetrött. Är fortfarande jättetrött och vimmelkantig så jag lämnar er nu och önskar er en skön sömn, utan skrikiga Anna Skipper och Simon and Tomas.

Kram och gonatt.

Stod och pratade med Cilledill innan jag skulle hem idag, sa att jag inte visste va jag skulle äta ikväll och att jag hade ätit sushi igår. "Ja, jag vet att du åt sushi igår, följer ju din blogg" blev svaret. Jaha sa jag snopet och hade inget mer att säga....

Inser nog inte att ni läser den och att det är därför folk har slutat ringa mig, smsa, maila, tvärtysta på msn.....ni dissar inte utan vet redan allt om mig och mina dagar och känner därför inget mer behov att höra av er. :(

Det finns ju sååååå mkt mer som händer mig under dagarna, känslor som svänger hit och dit som jag inte skriver om här. Men det lugnt vänner, jag ska vända detta till nåt bra och ringa och terra er om va ni har gjort, vad ni känner och va ni äter till middag istället. Har ju inte Facebook så jag har inget koll på er. På tal om Facebooks överroll i era liv....en kollega blev tillfrågad om hon hade en klasskompis som hette "blablabla", de gick ut skolan för nåt år sen. Svaret blev "hm....jag minns inte henne...men jag kan ju kolla på min Facebook!!!". My god funkar sidan som en minnesbok över sina sk vänner eller? Jag har mina vänner runt mig hela tiden, den som vill kan ringa eller maila mig när som helst. Orka ha kontakt med miffon ifrån sitt förflutna som man skiter fullständigt i annars på dagarna. :)

Sushi idag igen. Jag vet jag måste ha kommit in i nån slags kris. Från att spy av sushi till att äta det flera ggr i veckan....då måste det va nåt fel eller hur? Har ju tom börjat äta rullarna nu. :) Men kräsen är jag allt, äter helst på samma ställe på Söder varje gång för den bara smälter i munnen där(på andra ställen kan jag fortfarande spotta ut bitarna).

Tror det kan ha med åldern att göra, skyller alltid på ålder, men jag kan vakna en helt vanlig dag och få för mig att jag är sugen på saker som jag i hela mitt liv har äcklats av. Tex sesamfrön, udda maträtter och sushi. Nu smakar allt sånt hur gott som helst. Dock är det nog ett bra tag kvar tills jag vaknar och vill ha isterband, blodpudding och surströmming....om ens vanlig sill. blä.

Hela morgonen och dagen har det duggat, spöregnat och varit mörkt. Självklart regnade det som mest mitt dagen när vi var på väg tillbax till jobbet. Jag blev såååå blöt att det såg ut som jag legat och rullat runt en vattenpöl. Nu plötsligt är det stålande sol! Jag skulle nog passa som vädergudinna...vänder ju humör lika ofta eller ännu oftare.(kanske tom är överkvalificerad för jobbet...).

Trots mina blöta kläder va jag glad när jag kom tillbax, för jag hade lyckats köpa 3 nya nagellack! Mörka höst färger blev det men med tanke på att det är mörker i detta land större delen av året kommer de väl till användning så klart!

Har ju glömt berätta att mina tjejer var välbehållna när jag kom tillbax ifrån min semester. Jag hade ju gömt undan de så bra tydligen så ingen hade lyckats antasta de, tack och lov!

Ny regnig dag...igen. Det kommer nog vara så här till april-maj 2010. Stövlarna åkte på idag :( Visserligen tycker jag om att vara påklädd, mysigt, men solen kommer jag sakna.

Återigen vill jag klaga på er läsare, er feedback suger rent ut sagt. Va vill ni att jag ska skriva mer om? Ytliga eller djupa saker, vardagligt eller mina drömmar?Nytt eller gammalt? Kläder eller nakenhet? Ok ingen nakenhet i denna blogg men ni fattar va jag menar!

Det är inte alltid lika kul att vara Miss Marple, spec inte denna tisdag. Idag inträffade ett mardrömmslikt scenario.....

Första sidan på Aftonbladet skriver om en död kvinna som hittats i samma område där både Cats och jag bor i. Området är stort så vi ville veta specifikt var de hittat kvinnan. Två google sökningar och vi hade hittat område och en bild på huset....sen blev resten bara värre och värre....Cats kände en kvinna i det huset....några knapptryck till och mardrömmen blev sann.

Dagen har varit en dimma för mig som inte ens känner de inblandade. Lider med alla som stod henne nära och de hon lämnat efter sig. Beundrar Cats som är så stark i detta och stöttar de drabbade. Jag vet att vi alla drabbas av döden på ett eller annat sätt förr eller senare, alla tycker det är lika jobbigt att förlora nån nära, att hitta ett nytt sätt att leva vidare på. Men det som har hänt idag har fått mig att gråta, må illa, tänka, känna panik och känna sån empati för de hon lämnat efter sig, ingen ska behöva uppleva detta. Inte så här och inte i den unga åldern.

Hoppas och ber för de, att livet en dag ska vända och kännas mkt bättre än det gör idag. Att man minns allt bra man hade och det man har kvar, tar vara på varandra varje dag och hittar nya sätt att leva lyckligt på. Tänka nuet och blicka framåt....